23 fulla veckor

Kotten sparkar varje dag, fogarna blir värre och värre och halsen brinner. Jag mår dessutom rätt illa från och till hela dagarna.

I dag är ingen bra dag. Bara gråter, vet inte om det är av trötthet eller om det är depressionen som är tillbaka igen. Jag har ju varit utan medicinerna i snart ett halvår vid det här laget och det börjar verkligen tära på mig att hålla mig själv i kragen och inte balla ur på hur ostädat huset är, att jag inte orkar allt jag borde och allt jag faktiskt måste. För att inte tala om allt jag skulle VILJA göra - sy, fixa och grejja. Jag orkar bara inte.

Hundarna behöver badas dessutom, men jag klarar inte att stå framåtlutad i dushen. Den ena hunden behöver dessutom klippas och kammas men inte det heller...

Sambon jobbar på, och vill egentligen bara vara hemma med mig... när han är hemma ligger han dock mest i siffan framför tv:n och jag vill inte gnälla eller köra upp honom för att göra en massa saker när han väl är ledig. Jag önskar att han själv kunde ta tag i lite av det som behöver fixas med här hemma men förstår att han inte heller har ork.

vecka 22

Undrar om urinblåsan är formad som en studsmatta? Hela dagen i dag - eller ja... från och till sedan i natt, har det känts tydligt studsande neråt. Och jag springer på toa heeeela tiden tycker jag... redan?

Sedan några dagar tillbaka känner jag tydliga sparkar och kullerbyttor varje dag, och jag börjar nog faktiskt ana ett slags mönster nu. Ett stort steg på vägen, att lära känna dygnsrytmen :)

Foglossningen blir värre, och illamåendet är på gång tillbaka tillsammans med sura uppstötningar och halsbränna. Inte så jippi.

Vi hade tid hos läkare och barnmorska i går, men med -34 ute så ville inte bilen växla... vi kunde förstås inte köra fem mil till stan på tvåans växen (mätaren sa 2,5 liter/milen just då!) så jag var tvungen att boka om... I min enfald kanske, så trodde jag att jag kanske kunde få en tid nästa vecka istället... men nej.

Nästa besök planerades in till början av februari hos läkaren och först om en månad hos BM :( Så himla tråkigt, jag hade verkligen behövt fråga henne en massa saker (som jag visserligen har glömt nu), hade behövt lämna det där nya urinprovet eftersom det var bakterier i det förra men inte nog för at behandla... och så hade jag ju velat lyssna på hjärtljuden. Andra besöket blir alltså i vecka 27. Så mycket för den extra kollen på mig med min EDS, mina mediciner osv... snacka går ju tydligen i det här landstinget i alla fall...

RUL

Så var den stora dagen här, redan!

Allt såg bara fint ut, alla delar var där de skulle, hjärtat slog på bra och hade sina kammare, förmak osv, hjärnans delar var där likaså och urinblåsa, ryggrad osv. UA besiktningen igenom med andra ord, skönt!

Kotten ligger långt ner, hon var bara precis ovanför blygdbenet med apparaten, och jag har moderkakan i framvägg - så där har vi förklaringen till att jag knappt känt några rörelser. Det gick väldigt vilt till där inne (jag kände inte ett skvatt) och den lille retstickan låg hela tiden antingen med rumpan neråt och benen i kors eller på sidan och lekte med fötterna så vi får fortsätta vara nyfikna på vad det är för kön.

Sambon har ju ett barn sedan tidigare, och h*n har medfött hjärtfel, så vi var lite nervösa över det. Nu känns det bra mycket bättre! Vi blev dessutom lite framflyttade, men jag är osäker på hur mycket.

På måtten stod det 19+6 men hon sa 25/5 (vilket i såna fall innebär 19+4 i dag). Petitesser kanske, men ändå... jag vill veta och stör mig på att det är olika siffror (Aspergers here we go... ;))