Gott Nytt År!

Jag förstår verkligen inte hur det här går till - tiden går suuuupersakta och ändå har jag än en gång missat en vecka här i bloggen.

Jag är alltså i vecka 20 nu. Redan! När den här veckan är över har jag gått halvvägs och det är inte såååå länge kvar tills kotten faktiskt skulle ha en chans att överleva på utsidan.

På torsdag är det äntligen dags för det stora Ultraljudet. Jag är rädd. Jag har svårare och svårare att ta till mig att det faktiskt, på riktigt, växer en liten människa där inne. Ju längre tiden går desto mindre verkligt känns det att jag ska bli mamma, vi ska bli föräldrar och att ett litet barn ska bo här med oss på gården. Det händer ju inte. Jag kan ju inte få barn, det har blivit fel nånstans och det kommer att visa sig på torsdag... :/

Pratar man med någon om detta så får man veta - precis som allt annat när man är gravid - att det är heeeelt normalt. Det gör inte att det känns mer på riktigt eller ens att det känns bättre.
Jag hoppas på att vi kan få reda på könet på den lille kotten på torsdag i alla fall, jag inbillar mig att det kanske kan bli lite lättare att knyta an till honom/henne då - om inte annat kan jag ju på riktigt börja sy lite kläder, fixa med färgval osv. Och ja - barn kan ha alla fäger men jag vill banne mig inte ha rosa till en pojke. Knappt till en tjej heller, men nån klänning hade ju varit kul att få göra om det nu är en tjej som alla verkar tro... utom jag :)